Bostadsjakten: The Stockholm Apartment Hunt

Regnet öste ner över Södermalm när jag ställde mig i den där oändligt långa kön utanför porten.

Det var dags för ännu en lägenhetsvisning, min tjugoförsta bara den här månaden.

Jag kramade mitt blöta paraply och sneglande nervöst på de andra i kön.

Alla såg ut som hungriga vargar, typ redo att slåss för tjugofem kvadratmeter med ett pyttelitet fönster.

När vi äntligen kom in i trapphuset luktade det gammalt kaffe och blöt hund.

Lägenheten låg på femte våningen, och det fanns självklart ingen hiss.

Jag flåsade när jag väl kom fram till dörren och möttes av en mäklare med ett stelt, plastigt leende.

Rummet var så litet att man knappt kunde vända sig om utan att smälla i väggen.

Tapeterna flagnade och golvet knarrade högt för varje steg man tog.

Trots det hörde jag hur folk desperat försökte fjäska för mäklaren och intyga att just de var de perfekta hyresgästerna.

En kvinna bredvid mig erbjöd sig till och med att betala sex månadshyror i förskott för ett osäkert andrahandskontrakt.

Jag kände hur paniken steg i bröstet och insåg att jag aldrig skulle ha råd med det här.

Drömmen om ett eget hem i huvudstaden kändes bara som en ouppnåelig fantasi.

Jag vände på klacken, gick hela vägen ner för de mörka trapporna och ut i kylan igen.

Stockholms bostadsmarknad är verkligen inte för den svage, det är en plats där hopp föds och dör varje söndagseftermiddag.